Krigsutbrottet september 1939 medförde stora förändringar för företaget. All nyanläggning och underhåll av vägar fick stå tillbaka, varför dess produktion ej längre gick att sälja. All import upphörde och stora delar av den svenska industrin fick ställa om och i stället tillverka material till det svenska försvaret och civilförsvaret.
Genom goda kontakter med myndigheterna kom företaget igång redan i början av 1940 med nödvändiga produkter för civilförsvaret. Utrustning för skyddsrum växte snabbt. Svenska staten, representerad av Luftskyddsinspektionen, beställde luftrenings-aggregat för skyddsrum (1500 st). Kungl. Armeförvaltningens sjukvårdsstyrelse beställde stora leverensser av bl a sjukhussängar (ca 100 000). Annan utrustning för skyddsrum var gastäta luckor, splittersäkra branddörrar och luckor,
övertrycksventiler, torrklosetter, vattentankar och sjukvårdslådor. Bensindrivna generatorer, såväl transportabla som stationära, från 2 kVA till 18 kVA tillverkades. För uppvärmning av bostäder var Sverige hänvisat till skogsavverkning med många stubbar som följd. Därför konstruerades en stubbrytare som döptes till ROTOP.
Eftersom det inte fanns någon import under kriget uppstod det ett behov av många maskiner som tidigare importerats, bl a en bänksvarv BS II och BS III som tillverkades i mycket stor mängd (ca 1000 st). Snart uppstod drivmedelsbrist och ransonering infördes. Gengastekniken blev därför räddningen för transporter m m. Många företag i Sverige tillverkade därför gengasaggregat, så även Åsbrinks (som företaget så småningom kallades i dagligt bruk). Nämnas kan ett gengasaggregat för lätt-viktsmotorcyklar som salufördes under namnet SPERCO. Ett tusental tillverkades, varav 500 st såldes. Resten skrotades eftersom smörjolja ej beviljades till den typen av transportmedel.